Vad händer i Goa i januari?

Angelica, 22 år från Örebro får snart veta när hon åker på volontärresa med oss. Efter att ha pratat med en av våra tidigare volontärer bestämde hon sig för att resa till Indien för att volontära på vårt Samhällsprojekt i Goa. På eftermiddagen den 17 januari landar flyget på Goa International Airport och en fyra veckors lång volontärvistelse tar vid. Som sällskap i Goa får hon Isabella och Fanny som kommer att volontärarbeta på vårt undervisningsprojekt.

Vi fick en pratstund med Angelica för att få reda på mer om hennes tankar och förväntningar på resan.

Vem är Angelica? Kan du berätta lite om dig själv och vad du pysslar med om dagarna?

Jag är 22 år gammal och bor i Örebro, där jag också är född. Jobbar på ett lager som lagerarbetare, jag har gjort det sen studenten men har börjat fundera på att eventuellt börja plugga till hösten. När jag inte jobbar gillar jag att träna, styrketräning på gym och löpning, hänga med mina vänner och familj, titta på serier och fotboll när det är säsong för det. Är en stor supporter av Örebro Sportklubb så det är en stor del av mitt liv!

Har du tidigare rest utomlands eller volontärarbetat?

Jag har aldrig volontärarbetat tidigare, men jag har rest en del. Några charterresor på somrarna och sen har jag varit i bland annat Moldavien, Österrike, Tyskland och Ukraina för att se svenska fotbollslandslaget, och i vintras var jag i New York. Älskar att resa och se nya ställen!

När du först skrev till oss nämnde du att du googlat runt och letat information, om vi backar bandet lite, varför blev en volontärresa aktuell från första början?

Jag har känt hela hösten sen jag kom tillbaka från semestern i somras, att jag vill åka någonstans. Se ett nytt land och åka till ett varmt ställe över vintern. Först var jag inne på att åka till Asien och bara resa runt i en månad (kan inte längre pga jobb), men dom flesta av mina vänner pluggar och har därför varken råd eller möjlighet att bara åka iväg, dom andra kunde inte pga ekonomi eller jobb. Men en sån resa var inte aktuell att göra ensam. Då började jag fundera på alternativ och kom på att min vän var på en volontärresa till Ecuador för några år sedan som hon älskade, och jag kände att en volontärresa är något jag kan göra själv. Främst för att jag vet var jag ska bo och göra (i princip iallafall) och att jag har någon/några jag kan höra av mig till om jag får problem, det känns mer tryggt än att bara dra iväg ensam. Och ju mer jag tänkte på det, desto mer självklart kändes det. Jag tycker om att hjälpa människor, så det kändes verkligen som ett jättebra alternativ.

Vi pratade initialt om flera projekt, först var vårt nystartade djurprojekt i Kanchanaburi på tapeten men det landade till slut på Goa. Vad lockade med samhällsprojektet och Indien som land?

När jag först började tänka på volontärarbete var jag helt inne på att åka på något projekt med djur (kattdjuren framförallt) för jag tycker att det verkar häftigt att komma nära dem på det sättet, och bra att kunna hjälpa djur som råkat illa ut. Men när jag tänkte på det lite mer ångrade jag mig och kom fram till att jag hellre vill jobba med människor, för jag tror att det kommer ge mig mer och att jag kommer utvecklas/växa som person på ett annat sätt mot om jag jobbar med djur. Djuren känns naturligtvis också viktiga men jag kände att människor var bättre nu. I valet av land valde jag bort några länder pga ”fel väder” under perioden jag kunde åka och priset på flygbiljetter/hur lång tid det skulle ta att flyga, till slut hade jag inte så många kvar och då tyckte jag att Indien verkade bäst. Bra väder och en annorlunda kultur, och så älskar jag indisk mat.. 🙂 Att jag valde just samhällsprojektet beror dels på att jag vill åka till Goa, och sen tycker jag att det verkar väldigt intressant och givande. Jag gillar tanken på att kunna hjälpa tre olika ”utsatta grupper” och att få hjälpa till där behovet är som störst just då, om det skulle behövas mer på ett speciellt ställe.

Vad ser du fram emot på din resa och vad hoppas du att få uppleva?

Jag är lite nervös för att jag aldrig gjort något sånt här förut, men jag ser väldigt mycket fram emot det. Hoppas på att jag ska växa som människa och få ett annat perspektiv på livet. Att träffa nya människor från olika länder, både andra volontärer och barnen/kvinnorna/de äldre känns väldigt spännande och roligt så det ser jag väldigt mycket fram emot. Även att se en annan kultur och att leva i en helt annan vardag jämfört med hur den ser ut här hemma. Jag tror att jag verkligen kommer få se en verklighet jag aldrig har sett förut, och det känns jobbigt men samtidigt viktigt då det är svårt att förstå hur andra faktiskt kan ha det utan att ha sett det med egna ögon. Men jag hoppas att det ska bli mycket skratt och roliga stunder och kanske nån utflykt på lediga helger, och såklart strandhäng! Det ska bli väldigt skönt att dessutom slippa kylan här hemma 🙂

Sista frågan, hur spenderar du jul och nyår?

Julafton firas på förmiddagen med pappa och några släktingar på hans sida och eftermiddagen med mamma och släkten på den sidan som vanligt. Massor med julmat, Kalle Anka, julgodis, julklappar och glädje. Nyårsafton har jag faktiskt inte planerat än så det vet jag inte, men det nya året kommer förmodligen firas in med god mat och några vänner!

Vi tackar Angelica för att hon ställde upp på intervjun och skickar ett extra tack från våra IndiGo KIDS i Kuraburi i södra Thailand för det extra bidraget till fonden.

Visste du förresten att vår fond numera heter I Mina Skor? Vi stöttar fortfarande skolan och barnen i Kuraburi, både med pengar och volontärer. Men i samband med att vi fick vetskap om behov i norra Thailand breddade vi fonden och bytte i samma veva namn. Det kan ju faktiskt vara fler än just KIDS som är i behov av hjälp!

Om du blev inspirerade av Angelica och hennes motiv till resa, kolla gärna in vår samlingssida för volontärresor till Indien.

Har du frågor eller funderingar kring att resa som volontär? Maila, ring eller kommentera här nedan så hjälper vi dig!

Psst…. Du visste väl att även om du inte donerar till vår fond så går en del av överskottet till välgörande ändamål? Det är schysst resande för oss. Ett sätt att dela kakan – så att fler kan få ett bättre liv och möjligheter att påverka sin framtid.