På söndag landar två tvillingtjejer från Sundbyberg på Tribhuvan internationella flygplats i Kathmandu. Wilma och Kajsa ska volontärarbeta på vårt förskoleprojekt i Nepal, och vi blev lite nyfikna på vilka de är och varför de valt att åka på en volontärresa till Nepal. Vi fick en pratstund med dem i veckan.

– Vi heter Kajsa och Wilma och är 18 år gamla. Vi bor och är uppväxta i Sundbyberg i Stockholm, men går i skolan några mil utanför Stockholm, i Rosersberg.  I Rosersberg går vi en linje som heter samhälle-beteende risk och räddning. Det betyder att vi läser kurser som ett vanligt samhälls- och beteendeprogram, men som tillvalskurs läser vi risk och räddningsprofilen där vi lär oss om akutsjukvård och risker och räddningsinsatser. Vi ska nu till hösten börja tredje året på gymnasiet.

Hur ser en vanlig dag ut för er?

– Eftersom att vi bor i Sundbyberg så tar det ett tag att åka till skolan, vi brukar säga att minst en timme får man räkna med om tågen går som de ska. Hemifrån går vi halv sju för att först ta spårvagnen till pendeltågsstationen, sedan ta pendeltåget 25 minuter och sist men inte minst en 20 minuters promenad för att komma till skolan lagom till att vi börjar 8:15. Ofta frågar folk oss hur vi orkar med att resa så långt varje dag och gå upp så tidigt, men vi tycker inte att det är speciellt jobbigt. Speciellt inte när vi trivs så bra på skolan som vi gör. Då blir det istället att man längtar till att komma dit.

Vad gör ni på fritiden?

– Vi båda har ett gemensamt intresse för en ganska så ovanlig sport som vi spelar. Denna sport heter Ringette. Sporten är inte så stor och inte råkänd, i alla fall inte i Sverige. I Kanada är sporten störst, vilket inte så konstigt i och med att Kanada har mycket stor tillgång till is och även då sporten uppfanns där. Även i Finland är sporten stor.

– Lika som ishockey så spelar man på is. Man har nästan densamma utrustning, men en olik klubba. Ringetteklubban är som en hockeyklubba utan blad så att det blir som en enkel pinne, och istället för en puck så har man en ring. Man spelar på en hockeyrink och har lika som hockey 5 spelare plus målvakt på isen. Vi båda har spelat denna sport sen vi var 5 år gamla och i vintras spelade vi i det svenska juniorlandslaget under VM i Helsingfors. Till Kanada har vi åkt en gång för att spela en turnering, men annars åker vi till Finland.

Svenska juniorlandslaget i ringette 2016. Foto: 2016 World Ringette Championships, Facebook

 

Hur kom ni på idén att göra en volontärresa?

– Det var faktiskt i ishallen som vi först kom på idén att åka till Nepal. Vi var lite tidiga så i väntan scrollade vi igenom facebook och såg att studie- och yrkesvägledaren på vår skola hade lagt upp en länk till IndiGo Travels hemsida där det stod att man kunde göra gymnasiearbetet utomlands. Vi tyckte självklart att det lät jätteroligt och intressant så vi började prata om det. Vi läste igenom olika resemål och projekt, men bestämde oss ganska så fort att vi skulle åka till Nepal.

Vad lockar och känns spännande med Nepal?

– Det är många som frågar varför vi just ska åka till Nepal. De flesta tycker att det verkar häftigt, men ändå ett ganska ovanligt ställe att åka till.  Under hela våra liv har våra föräldrar berättat om deras resor runt om i världen och när de besökte Nepal. De har berättat om bergen, om staden Katmandu m.m. Så att åka till Nepal någon gång i livet har vi alltid velat. Men att det skulle ske genom en volontärresa, det var något som vi kom på i ishallen.

Hur har reaktionen varit hos familj och vänner på att ni ska iväg?

– Våra föräldrar har bara varit positiva till vår resa och det tror vi har med och göra att de själva har rest mycket i Asien och själva varit i Nepal och Kathmandu.

Inriktningen ni valt är att jobba på förskola, hur kom det sig att ni valde just det?

– Vi går som sagt på ett samhälles-beteende program i gymnasiet och detta program är till för personer som vill arbeta med människor i framtiden och vi båda vill göra det på något sätt i framtiden. därför valde vi även att arbeta på en förskola i Kathmandu. Även om vi inte riktigt än vet vad vi vill göra efter skolan, så vet vi att vi kommer att lära oss mycket under denna resa. Vi kommer att lära oss saker som vi kommer att ha nytta av resten av våra liv. Att åka till ett annat land, i en annan världsdel där det finns en annan kultur, en annan historia och ett annat levnadssätt är lärorikt och kul. Vi båda älskar att resa, så vi ser mycket fram emot att åka till Nepal och volontärarbeta!

Vi tackar för pratstunden och önskar Kajsa och Wilma lycka till med volontärarbetet och tiden i Nepal, och självklart även med ringettspelandet och den fortsatta utbildningen! 🙂