I höst och vinter har vi fyra volontärer som åker på en volontärresa med IndiGo för andra gången. Först ut är Sandra, som tyckte att vårt projekt för funktionshindrade barn i Vietnam var så bra att hon redan på plats i Vietnam i våras bestämde sig för att åka dit igen. Hon landade i Hanoi i söndags, och den här gången har hon med sig tre kompisar från Sverige – så där har vi just nu åtta hjälpande händer från Sverige!

Peter och Susanne från Skoghall i Värmland trivdes så bra på skolprojektet på Koh Samui i Thailand förra vintern att de också har bestämt sig för att åka tillbaka dit i år. Det kommer att bli ett kärt återseende i januari.

Och så har vi Tine från Norge, som i somras volontärarbetade på vårt specialprojekt efter jordbävningen i Nepal. Hon åker till vårt byggprojekt på Palawan på Filippinerna i december, och vi blev lite nyfikna på vad hon har för förväntningar på det projektet, så vi gjorde in liten intervju med henne. Vi tackar Tine för ett gott samarbete, och börjar med en liten presentation:

Jeg er en jente på 24 år fra Askøy, utenfor Bergen. Jeg er veldig glad i å reise og utforske nye land og kulturer. Nå er jeg student ved universitetet i Bergen. Jeg studerer utviklingsstudier som går ut på hvordan vi skal få til en økonomisk utvikling i fattige land, og jeg er spesielt interessert i bistandsarbeid. 

Hur kom du på idén att åka som volontär?

Det å reise og jobbe frivillig er noe jeg alltid har hatt lyst til å gjøre, spesielt i de landene som trenger det mest. På grunn av min utdanning er frivillig arbeid også veldig relevant arbeidserfaring å ha på min CV.

Varför beslöt du dig att boka din resa med IndiGo?

Da jeg søkte på internett etter en organisasjon å reise på frivillig arbeid med, ble jeg spesielt interessert i IndiGo. Prosjektene som IndiGo tilbyr virket veldig bra, og vekket min interesse, derfor falt valget mitt på å bestille min reise gjennom dere.

Din första resa med oss gick till Nepal, hur kändes det att åka mitt under jordbävningskaoset?

Jeg bestemte meg for å reise til Nepal etter at jordskjelvet oppstod. Jeg ville hjelpe til, og gjøre noe for de som trengte det mest. Det var en veldig spesiell, og sterk opplevelse å reise til Nepal så tett etter jordskjelvet. Det var masse kaos, ødelagte bygninger og hjemløse mennesker over alt. Jeg så ting jeg aldri vil glemme, men samtidig gjorde det godt å vite at jeg kunne hjelpe til i en så stor krise. 

Hur var reaktionerna i din omgivning , bland annat hos familj och vänner på en sådan resa?

Mine venner og familie var veldig positiv når jeg bestemte meg å reise og jobbe frivillig. Selvfølgelig synes de at det var litt skummelt at jeg skulle reise så langt, og til et land som hadde nettopp gjennomgått en krise. Men de var stolt over meg for at jeg valgte å reise dit for å jobbe. Noen ønsket at de også hadde mulighet til å gjøre det samme.

Om vi blickar framåt, din nästa resa går till Palawan, vad är den starkaste bidragande orsaken till att du reser som volontär en gång till?

Jeg velger å reise som frivillig en gang til, fordi jeg fikk en så god opplevelse forrige gang. Som sagt så har jeg et sterkt ønske om å hjelpe til der det er behov. Det er en fantastisk følelse å vite at jeg gjør noe bra, og utgjør en forskjell for noen som trenger det. 

Vad är din förväntningar på Palawan?

Mine forventninger til mitt opphold i Palawan er at jeg skal få en like god opplevelse som jeg hadde i Nepal. At jeg skal få hjelpe til, samtidig som jeg får venner for livet, og opplever en ny og spennende kultur. 

Till sist, du kan snart kalla dig en expert på volontärarbete i Asien, vad har du för tips till andra som kanske reser för första gången?