I Mina Skor är fonden vi lägger pengar i för alla volontärer och resenärer som bokar med IndiGo och TAC. Hittills har vi bland annat gett ekonomiskt stöd till tre barn med autism i Bangkok för att de ska kunna få specialistbehandling för att kunna leva så ”normalt” som möjligt, och vi stödjer kontinuerligt verksamheten på en skola för burmesiska flyktingbarn i Kuraburi i södra Thailand.

Nu utökar vi stödet till att även omfatta två barn i Chiang Rai i norra Thailand, som lever under mycket enkla förhållanden.

Vårt fadderskap går genom organisationen Dr Sem Pringpruangkeo Foundation. Den grundades av Dr. Sem 1995, och har sedan dess gett ekonomiskt stöd till över tusen barn i norra Thailand som har föräldrar som drabbats av HIV/AIDS. Fadderskapet garanterar att barnen får gå i skolan – något som trots att Thailand officiellt har skolplikt inte alltid är självklart när man lever under existensminimum och dessutom lever med en kronisk sjukdom. Många av barnen har mist en eller båda föräldrarna i HIV/AIDS.

Organisationen är religiöst och politiskt obunden, och varje krona som kommer från oss kommer att gå direkt till barnens familjer. Man har även stora företagssponsorer, bland annat Tokoya och en stor bank i Singapore, som täcker löner och administration åt de anställda. De följer upp att pengarna verkligen går till det de är avsedda till: terminsavgifter, skoluniform, skollunch och skolböcker – och även vi på IndiGo kommer personligen att kolla så att pengarna verkligen går till barnens skolgång. Vi finns på plats i Chiang Rai och kommer att besöka båda barnens familjer regelbundet.

 

Vilka är barnen?

Idag har vi fått två fadderbarn tilldelade, och vi vill gärna dela med oss av deras bakgrund. Eftersom vi inte har hunnit prata med barnen och deras föräldrar ännu vill vi inte publicera bilder där barnens identitet syns – att växa upp med HIV-smittade föräldrar är fortfarande känsligt i Thailand och vi vet inte hur mycket deras klasskompisar och grannar vet.

Anupap är 11 år och ska börja sjätte klass i maj. Han bor med sin mamma, som är vad som i Thailand kallas ”diversearbetare”. Det betyder att hon inte har någon utbildning och tar de jobb som erbjuds – oftast är det fysiskt krävande arbete som grovstädning, vägbygge och liknande. Hon har en genomsnittlig månadsinkomst på 3.000 baht. Det är ungefär 765 svenska kronor. Pappan dog i sviterna av HIV/AIDS 2009, när Anupap bara var två år gammal.

Pikulkarn är 8 år gammal och ska börja i tredje klass. Båda hennes föräldrar är i livet, men lever med HIV. De är skilda, och Pilukarn bor med pappan. Även han saknar utbildning och jobbar med den han har möjlighet till med tanke på omständigheterna. Han får i bästa fall ut 5.000 baht i månaden. Det är 1.275 svenska kronor.

 

Vill du hjälpa till?

Vi kommer att medverka vid en ceremoni vid terminsstarten i början av maj, där familjerna får varsin check från oss. Vi hoppas att vi även kommer att ha möjlighet att hälsa på barnen och familjerna i deras hem innan dess, och lära känna dem. Därefter kommer vi att fortsätta stödja dem kontinuerligt, och vi hoppas att vi får följa deras uppväxt och att de fortsätter studera efter grundskolan. Vi kommer även att ta en del pengar ur våra egna fickor om något händer som gör att de hamnar i ekonomisk kris.

Vår förhoppning är att kunna skaffa fler fadderbarn genom Dr Pringpruangkeo Foundation i framtiden. Om du vill lämna ett extra bidrag till Anupap och Pikulkarn går det bra att klicka i beloppet när du bokar en volontärresa med oss. Vi blir minst lika glada om ni istället väljer att skaffa ett eget fadderbarn genom organisationen – kontakta gärna Santi för mer information, på santi@sem-foundation.org. Det går bra att skriva på engelska.